Okej, ni är jävligt lata ni med. Det slog mig just att halva min dag har gått, det är bara partykvällsdelen kvar (vilket visserligen är den bra delen av dagen, haha) och ni ligger fortfarande och sover. Hur lat får man bli? Haha, nej men det känns lite sjukt. Eran dag har inte ens börjat än och jag har gjort så jävla mycket redan. Det råkar dessutom ha varit en sjukt actionfylld dag, så då känns det lite extra konstigt. Jag säger sjukt rätt mycket. Eller skriver sjukt, menar jag förstås. Jag säger aldrig sjukt. Bara massa andra coola ord på engelska förstås. Höhö. Nej men jag har insett nu att jag är sjukt kass på engelska. Ordet "thingy" är det bästa ordet nånsin och det använder jag för allt. Typ "laundry thingy". Det heter by the way laundry diturgent (?) Stavningen är ett stort frågetecken, men man säger iaf så. Om ni undrar.

Hur som helst, min actiondag var det ja. Jag vaknade vid nio, gick ut på balkongen vid typ halv 10 och rökte. Det skulle jag inte ha gjort före jag ätit frukost by the way, för när jag går ut på balkongen ser jag mina polare på 48an när dom är på deras balkong, och då skriker dom att jag ska komma dit, eller så kommer dom hit och hämtar mig när dom ser att jag är vaken. Vilket jag självklart tycker är askul, för dom är sinnessjukt roliga. Men, idag kom alltså Cire (det är så man stavar hennes namn har jag fått reda på, det är franskt. Men hon är holländare. Aja.) över och sa att hon skulle till stranden med Chris och Danielle (deras andra roomie som är amerikan och kom igår) och alla hennes vänner. Och norsken, Sebastian. Självklart ville jag med, så jag tog min kamera och hängde med över till dom och så drog vi till stranden. Danielles två amerikanska vänner hängde med också. Iaf - det var sinnessjukt fin utsikt hela vägen till stranden. Ojojoj, jag ville bara filma allt och visa det för alla hemma. Hur kan man inte vara lycklig här? Det går liksom inte. Och det är MITT I VINTERN, men det är 21 grader och 21 grader här känns som typ 26-27 hemma kanske. För solen är så jävla stark och värmer så mycket. På kvällen blir det dock kallt, men jag fryser ju aldrig så jag tycker det är helt okej också. Det är som tidiga sommarnätter hemma.
Hur som helst, för att komma till actiondelen. Sebastian, norsken, gjorde någon sorts kullerbyttagrej ner från en typ kulle fast med sand? Haha, jag kan inte förklara, men det var iaf som ett ministup ner från gräset till stranden som han hoppade nerför. Och Chris kunde ju inte vara sämre så han hoppade också, bara det att han landade på en sten med smalbenen, så han fick två djupa hack i smalbenen. Lagom trevligt. Så började han må illa och skit så Sebastian och Cire fick hämta livräddarna och grejer och nu måste han sy. Men han vill inte så Cire skulle skälla ut honom så att han åker till sjukhuset sen. För vi är tillbaka nu, uppenbarligen, och jag gick hem för att käka nåt. Eftersom jag missade frukosten imorse så är jag rätt jävla hungrig nu.
Det blev en rätt actionfylld första dag på stranden, helt enkelt. Det kommer bilder på allt förresten. Inte på såret alltså, haha. Men på stranden och vattnet och allt annat vackert.

Jag har just lagat den godaste jävla maten jag någonsin ätit. Hahaha, okej, lagat var kanske lite att ta i. Jag har alltså inte ens hackat grönsaker, för det är så jävla ansträngande ju. Så jag skar av en bit tomat, en bit paprika, tog två champinjoner och en avokade. Sen slängde jag in några kyckling nuggets i ugnen i 10 min. Detta serverades sedan med en klick ketchup och ett glas äppeljuice. DET VAR SINNESSJUKT GOTT!
Efter att ha levt på äpplen och mackor i tre dagar är man alltså inte så kräsen. Ja, jag är lat också. Men i Australien är alla lata. Utom bodybuilderamerikanarna, som min roomie. Men alla andra. Man SKA vara lat här. Vilket passar mig perfekt. Speciellt så länge jag äter så här lite och grönsakigt. Jag är kär i livet här. Kärkärkär.

Förresten råkar jag köpa det nyttiga av allt utan att märka det. Äppeljuice utan tillsatt socker, apelsinjuice utan tillsatt socker. Nuggets med minimalt med fett och 98% kyckling. God, I'm good. Haha.

Jag har förresten sett kängurur idag. Jag och Ceeray (jag har fortfarande ingen aning om hur man stavar hennes namn, måste fråga om det) gick runt på skolan, eller "uni" som alla säger har. University är på tok för långt och jobbigt att säga. Nap kallar dom tydligen kip, fråga mig inte varför. Det är ju lika kort? Och en bag in box med billigt vin heter goon. Så jävla skumma ord. Doona eller douna eller nåt sånt, är täcke.
Jag har iaf fotat kängururna (haha, grammatik?), bilder kommer. Men dom låg i skuggan och chillade allihop så det var svårt att se dom på bilderna. Men dom var SÅÅÅÅ söta. En kliade sig på magen och den var så gullig. Alla säger att jag kommer vänja mig när jag ser dom varje dag, och en av killarna säger att han hatar dom nu. Vänjer mig kanske jag gör, men jag kommer aldrig kunna hata dom. Dom är så sjukt söta.

Okej, så jag samlade mot till mig och gick till "The Pav" eller paviljongen eller nåt sånt där. Hur som helst, jag var skitblyg och bara frågade första bästa tjej om det var okej om jag satte mig där osv. Sen började en av mina roligaste kvällar någonsin tror jag. Ojojoj, vilka gulliga människor det finns på det här stället. Jag har inte skrattat sådär mycket på länge. Eller okej, förra lördagen hade jag födelsedagsgrejs och då hade vi jääkligt roligt också. Men om man räknar bort det, haha.

Tjejen hette nåt som låter som "Ceeray" typ, men jag har inte en aning om hur det stavas. Hur som helst, hon var sjuuuhuukt trevlig. Och sen hängde jag med henne och hennes två roomies, en norsk kille som jag tror hette Sebastian och en australiensk kille som hette Chris, och så hennes pojkvän som bodde hos dom men inte bodde hos dom och hette Jagger och också var australienare. Han var helt galen och asrolig.
Folk är så mycket mer öppna här. Jag älskar det. Dom behandlade mig som en i gängent på en gång, och det var så sjukt roligt. Alla var så jävla lätta att prata med och dom ville typ berätta allt om skolan och Australien och Unicentral. Jag var hemma runt två inatt iaf. Smått onykter. Och sen vaknar jag 9, pigg som fan och inte ett dugg bakis. HUR? Det skulle aldrig hända hemma.

Nu ska jag ut och fota kängurur på gräsmattan utanför mitt fönster. Min utsikt är to die for, för övrigt. Kolla förra inlägget. Och facebook. Det är dock inga kängurur på bilderna, dom ser mest ut som prickar från mitt fönster, så jag tänkte försöka mig på att gå lite närmare idag.

Nu känns allt asbra. Jag gick till kontoret för att lämna in lite papper och skit, och där träffade jag en trevlig norsk tjej som berättade att det skulle komma en dam från ANZ-banken och hjälpa folk fixa konton. Skitbra, tänkte jag, så jag hakade på henne dit och nu har den trevliga damen hjälpt mig fixa australiensiskt konto. YAY. Men jag har inte fått kontonr ännu, det ska jag få sen senare idag när jag och en kanadensisk (?) tjej ska till "Woolies" (haha, älska namnen på saker här) och handla och sen poppa in på banken. Och ja, jag uppfann just verbet att poppa. Från "pop in" som dom älskar att säga här tydligen. Sjukt bra ord, poppa. Använd det.

Iaf, under det där lilla mötet hörde jag tjejen från Kanada säga att hon skulle till banken senare och fixa något, och eftersom jag tack vare mina tjuvlyssningsförmågor (de har räddat mig så jävla ofta på vägen hit) listat ut att det ligger mitt i shopping centret jag ska hitta till så frågade jag om vi skulle ta sällskap. Det ville hon, så nu har jag hittat någon att umgås med sen en stund. Hon skulle kika förbi här runt 2. 14 alltså. (mamma, det är alltså klockan 6 hos er - på morgonen). Mamma hänger inte med i tidsskillnaden. Någon borde ställa en klocka på australiensisk tid åt henne så hon vet när hon kan ringa. Hint, hint.

Jag har nu insett att ALLA australiensare är snygga. Jag är seriös. Alla. Eller ja, alla jag träffat hittills. Nyss till exempel så vare en kille utanför kontoret som började snacka med mig och den norska tjejen och han hette.. någonting. Haha, det är så många som presenterar sig hela tiden så jag glömmer alla namn. Hur som helst, han var sinnessjukt snygg. Lite Jared Leto/Seth Cohen - fast snyggare. Ojoj, det är svårt att beskriva. Dessutom var han ju sinnessjukt charmig med sin australiensiska. Han försökte för övrigt lär oss säga Maroochydore och Mooloolaba. Utan framgång. Han sa dock att det är kul att säga när man väl har lärt sig. Det tror jag på.


Det tog sjukt lång tid att ladda upp den här bilden, så ni får kolla fb för fler bilder i framtiden. Utsikt från balkongen iaf. Kan man väl leva med? Det är tydligen mitt i vintern här, det kommer bara bli varmare. Det känns bra när det är 21 grader, haha. Jag är iofs mesig och har halsduk för det blåser lite och jag vill inte bli sjuk. Haha. Men folk solar och badar i poolen. Sinnessjukt.

Nu har jag sovit från 12 på dagen till 10 på kvällen. Sjukt smart. Men efter 40 timmar utan sömn så var det fan värt det. Det känns som att jag kan somna igen ändå. Sängen är sjukt skön.

Imorgon tänkte jag försöka fixa bankkonto och SIM-kort. Och toapapper, för det glömde jag köpa idag. Igår blir det kanske. Dagarna är förvirrande. Är det den 16e nu? Jag tror det. Tur att jag har massa bra böcker att läsa om jag inte kan sova. Det tackar vi Corre för.

Internet är segt som satan här. Och jag är musiklös eftersom spotify inte fungerar. Det får bli youtubespelningslistor, haha. Min göteborgarvän på planet visste förresten inte vad spotify var. Då har man bott utomlands för länge.
Hur som heeeeeeeeelst, jag funderar på att gå fram till första bästa person imorgon som ser ny ut och fråga om den vill hänga med och storhandla. Jag skulle uppskatta om någon frågade mig om det, och då tänker jag att det måste ju finnas folk som känner likadant. Hoppas jag. Jag måste googla nr till taxi också haha, för det kommer fan inte gå att bära hem allt. Och så tänkte jag åka till Mooloolaba någon dag. Själv om det behövs. Jag vill se hur det ser ut och fota massa. Jag längtar till skolan börjar.

Det är förresten sjukt fint här. Det ser ut som nån liten semesterort men små söta gator och fina små tegelhus överallt. Men det är lite jobbigt att inte veta hur något fungerar. Jag kände mig till och med vilsen när jag handlade. Tydligen skulle jag ställa min korg i en liten låda typ, och sen skulle hon i kassan packa påsen och prata glatt med mig undertiden, medan jag bara stod där som ett fån och gjorde ingenting. Stört. Men det är ju mer service än jag någonsin varit med om tror jag.

Nu sitter jag alltså på mitt rum på Unicentral och blickar ut över sjön utanför fönstret. Jag har fortfarande inte sett någon känguru. Men en hel del snygga Australienare, hohoho. Det skadar ju inte att dom är sjukt charmiga med sina "no worries" hela tiden. Men jag har inte riktigt lärt mig hur man ska reagera på alla jävla "How's it going?" som dom slänger ur sig när dom går förbi. Det är inte som att man hinner säga nåt knappt. Haha, jag måste inspektera hur andra reagerar.

Jag har en amerikanarroomie som heter Chase och är rätt söt på ett töntigt sätt, haha. Han dricker cola till frukost och verkar inte bry sig om städning alls och tydligen har han inte sett någon av våra andra roomies fast han har varit här sen i söndags. Om det säger nåt om honom eller roomiesarna vet jag inte.

Jag har iaf hunnit drabbas av sjuklig hemlängtan för att alla har ringt mig konstant hemifrån. Och jag har inga vänner här.  Och jag trodde i ungefär 4 timmar att min adapter inte fungerade och att jag därför skulle få överleva utan internet tills vidare. Och ni förstår ju hur hemskt deprimerad jag hann bli på dessa 4 timmar. Så sen gick jag till affären och köpte värdelös mat. Mackor alltså. För vi har äcklig kyl och ingen bryr sig om att hålla sina grejer för sig själv och jag vill fan skrubba allt noggrannt innan jag steker något i det där köket. Hua. Jag ska shoppa rengöringsmedel och storstäda där sen.
Hur som helst, på affären insåg jag att jag är helt vilse här på andra sidan jorden. Det fanns ju fan inget kött i den vanliga lilla butiken. Bara bröd och pasta och lite mjölk och läsk och några äpplen. För att få allt man ville ha fick man gå till den lilla butiken, en grönsaksbutik och en slaktarbutik. Herrejesus, det orkade ju inte jag efter 40 timmars sömnlöshet, så jag köpte lite mackor och gick hem. Jag får storshoppa med mina vänner när jag skaffat mig såna.

Nu har jag landat, vaxlat pengar, babblat med alla hemifran, hunnit fa trakigt och kopt 20 min internettid. Darfor far jag fatta mig kort, jag har ju redan slosat bort 15 av dom pa fb.

Jag har traffat en astrevlig tjej fran Gbg som tyckte att jag skulle komma till Sydney och halsa pa henne dar sen nagon gang. Jag har traffat en trevlig kines som undrade hur manga filmer med subtitles man behovde titta pa for att prata sa bra engelska som jag. Haha, henne dissade jag saklart. Hon var ju helt klart sinnesforvirrad. 25 filmer, svarade jag for ovrigt. Det kandes liksom lagom.

Ojoj, 3 min kvar. Sen ska jag forsoka vaga hitta nagonstans man far roka. Och kanske ringa ngn med mitt nya fina internationella phoooonecaaaard, som hon i exchangedisken tvingade pa mig. Hon var sa trevlig sa jag kunde inte sta emot. Pappa blir nog tacksam, haha.

Okej, nu är det helt sinnessjukt lite tid kvar och jag har ändå inte fattat det ännu. Igår hade jag världens bästa kväll med världens finaste vänner och det är sista gången på en satans massa månader jag ser dem. De flesta av dom iaf. Det är tur att det nästan alltid är så, eftersom folk bor och pluggar så långt ifrån varandra redan. Det var svårt att ses när jag bodde i Piteå också.

Alltså är det ingen mening att deppa över det. Det värsta är väl att jag känner att resfebern kommer nu. Den är på gång. Och jag måste börja packa idag. Typ nu. Och så ska jag försöka fokusera på uppkörning mitt i allt det här. Det är ju sinnessjukt. Jag tror jag måste börja meditera.

Jag har skaffat mig en resdagbok. Det kändes enklare att samla bilder där än att ladda upp dom här sen. Man vet ju hur blogg.se kan bete sig ibland. Hur som helst. Ni kan söka på contagious på resenärer på resdagboken.se. Eller klicka här, helt enkelt.

Jag tänkte informera om vad jag gör när jag har tråkigt.







När jag har sett de här filmerna tills jag spyr på dem, läser jag alla bloggar jag kan hitta om folk som går på skolan. Och när jag gjort det, då händer det att jag tittar på My little pony. Det sista är inget jag är stolt över, men man behöver lite nostalgi efter så mycket drömmande.

Min nedräknare har ljugit för mig. Skitsak. Jag kom på det igår, när jag satte mig och faktiskt räknade dagarna. Nu när det börjar närma sig orkar man ju det. Det var 27 dagar då, men min nedräknare sa att det var 25. Så nu har jag bytt och pillat och fixat och nu räknar den rätt. 26 dagar kvar idag. Det är inte lång tid.

Jag fick en tips av min listberoende vän Neah om att göra listor över vilka listor som måste göras, och det ska pyssla med nu tänkte jag. Jag älskar listor. Jag älskar däremot inte att jag snart måste sätta mig och räkna ut exakt hur fattig jag kommer vara så länge jag inte har ett jobb där nere. Men jag är ju fattig här med, och av någon anledning känns det mer lockande att vara fattig någon annan stans. Det löser sig.

Jag har tatuerat mig, men det har säkert ingen missat. Här kommer en bild om någon mot förmodan skulle ha missat det:


Jag älskar den. Den är lite för Leo, lite för vänner och före detta vänner runt om i landet och internet och kärlek och vänskap och ja. Att alltid minnas.

35 dagar kvar. TRETTIOFEM. Sinnessjukt.

Jag har alltså lämnat Piteå för alltid. Och har en vecka kvar att jobba, sen får jag sommarlov på riktigt. I en månad, sen bär det av söderut. Och fy satan vad jag ska njuta. Det ska bli så skönt. Sen när skolan börjar i Australien ska jag vara utvilad och pepp på plugg. Jag längtar!

Dag ett som vikarie: Jag gillar inte barn.
Dag två som vikare: Njaaa, barn är nog helt okej.
Dag tre som vikarie: Jag gillar inte alla barn, men dom i "min klass" är rätt söta.
Dag fyra som vikarie: Barn är rätt söta.
Dag fem som vikarie: Barn är onda.

Vi får väl se var mina åsikter om barn har landat om en och en halv vecka. En sak är dock säker, jag är så jävla glad att jag kom över min jagvillblilärare-impuls jag hade en gång. PJUH!

Nu är jag i Södertälje. Ett steg närmare avfärd. Sorgligt att åka från Piteå för sista gången, men det känns fortfarande som att jag ska dit igen i höst och allt är som vanligt.
Jag har två veckors jobb framför mig, men jag har varit där i två dagar redan och det är rätt kul, så det är lugnt. Och det kommer vara najs med pengar sen i Australien.

43 dagar till avfärd. Det kan få stanna på 43 ett tag. Tiden går så fort när man inte har skola, tycker jag. Poff, så kommer det vara den 13 juli.

Världens bästa Corre ska betala en tatuering till mig i födelsedagspresent. Det blir ett msn-hjärta. <3, alltså. På armen.

Nu har allt ordnat sig. Jag fick ett mail om att nya tutorials hade öppnats i Creative Advertising-kursen så jag loggade in på en gång och registrerade mig. Jag bytte ut Innovation, Creativity and Entrepreneurship eftersom det är en "grundkurs" typ, och jag hade redan fått credits för två sådana kurser. Och man ska läsa två av de tre grundkurserna som finns. Jag vet ju inte riktigt vilka jag fått credits för, så det kändes säkrast att välja bort den ifall det skulle råka vara den jag fått credits för.
Hur som heeeelst, jag har alltså kvar Typography-kursen för den verkade sjukt intressant. Mitt schema är fortfarande hur bra som helst med lediga torsdagar och fredagar. Och nej, Erja, jag har inte flyttat på lektionen som ligger direkt efter en annan lektion. Jag tänker helt enkelt vara sneaky och rymma lite i förväg för att hinna. Så det så.

Igår kunde jag registrera mig på kurser till Australien. Det blev en som hette "Marketing, theory and practice", en som hette "Introduction to Creative Writing", en som hette "Innovation, Creativity and Entrepreneurship" och en som hette "Typography". Den sista ska egentligen vara "Introduction to Creative Advertising" enligt min studieplan, men alla tutorials var fulla till den kursen och man måste välja en tutorial för att kunna välja kursen.
Jag skickade iväg ett mail igår om detta och fick veta idag att mailet vidarebefordats till rätt person nu och jag ska få hjälp, så det löser sig. Det är inte som att jag inte var ute i god tid, så det borde lösa sig.

Men mitt schema är fett bra hittills, med lediga torsdagar och fredagar. Vi får väl se om det fortsätter vara lika bra när jag bytt kurs.

Haha, jag och Leka var på kvällspromenad och babblade om allt och ingenting när vi insåg detta. Det känns ju förjävligt. Eller inte, kanske.

Idag var den första varma sommardagen och hela Ankars har suttit ute i solen hela dagen. Jag har bränt min panna litegrann, och det känns sjukt bra! Mer brända pannor åt folket!

56 dagar till avfärd. Fortfarande precis lagom lång tid, men jag börjar längta lite. Jag ser dock INTE fram emot resfebern jag kommer ha. Arlanda den 13e juli kommer inte att vara en trevlig upplevelse. Brisbane natten mellan den 14 och 15 kommer nog inte heller vara en höjdare. Men efter det. Herregud. Jag längtar!

Här om dagen fick jag reda på att jag måste vänta på flygplatsen i Brisbane i 6 timmar när jag är framme i Australien. Det känns lagom kul att tänka på att man måste sitta där en halv natt när man är lagom trött och nervös. Men det löser sig, det gör det alltid. Jag hittar nog något att sysselsätta mig med. Jag får väl hoppas att planet från Bangkok är försenat så det blir färre timmar att vänta sen. Jag väntar ju hellre efter första flygresan än efter andra, om man säger så.

Hur som helst så var Unicentral, stället jag ska bo på sen, väldigt trevliga och bad mig höra av mig om det blev några som helst problem eller om jag hade några frågor. De sa också att det finns vakter på området som kan visa mig till mitt rum vilken tid jag än kommer, och det känns ju bra.

Jag har känt mig så sjukt pepp de senaste dagarna. Jag har frossat i bloggar och bilder och bara njutit av att det är dags precis lagom snart. Inte för snart, men det är inte för lång tid kvar heller. Men sen loggar jag in på facebook och möts av en hemsk bild på en stor jävla spindel. Bilden var upplagd av en kille som går på skolan och bor i området jag ska bo. Lagom kul känner jag. GIGANTISK var den. Och den satt i taket. Han hade hjälpt sin roomie döda den idag. Uäh. Jag tänker glömma att jag har sett den där bilden. Men jag ska nog dammsuga HELA rummet det första jag gör när jag kommer dit. Bara för säkerhets skull.