Okej, nu är det helt sinnessjukt lite tid kvar och jag har ändå inte fattat det ännu. Igår hade jag världens bästa kväll med världens finaste vänner och det är sista gången på en satans massa månader jag ser dem. De flesta av dom iaf. Det är tur att det nästan alltid är så, eftersom folk bor och pluggar så långt ifrån varandra redan. Det var svårt att ses när jag bodde i Piteå också.

Alltså är det ingen mening att deppa över det. Det värsta är väl att jag känner att resfebern kommer nu. Den är på gång. Och jag måste börja packa idag. Typ nu. Och så ska jag försöka fokusera på uppkörning mitt i allt det här. Det är ju sinnessjukt. Jag tror jag måste börja meditera.