Nu sitter jag alltså på mitt rum på Unicentral och blickar ut över sjön utanför fönstret. Jag har fortfarande inte sett någon känguru. Men en hel del snygga Australienare, hohoho. Det skadar ju inte att dom är sjukt charmiga med sina "no worries" hela tiden. Men jag har inte riktigt lärt mig hur man ska reagera på alla jävla "How's it going?" som dom slänger ur sig när dom går förbi. Det är inte som att man hinner säga nåt knappt. Haha, jag måste inspektera hur andra reagerar.

Jag har en amerikanarroomie som heter Chase och är rätt söt på ett töntigt sätt, haha. Han dricker cola till frukost och verkar inte bry sig om städning alls och tydligen har han inte sett någon av våra andra roomies fast han har varit här sen i söndags. Om det säger nåt om honom eller roomiesarna vet jag inte.

Jag har iaf hunnit drabbas av sjuklig hemlängtan för att alla har ringt mig konstant hemifrån. Och jag har inga vänner här.  Och jag trodde i ungefär 4 timmar att min adapter inte fungerade och att jag därför skulle få överleva utan internet tills vidare. Och ni förstår ju hur hemskt deprimerad jag hann bli på dessa 4 timmar. Så sen gick jag till affären och köpte värdelös mat. Mackor alltså. För vi har äcklig kyl och ingen bryr sig om att hålla sina grejer för sig själv och jag vill fan skrubba allt noggrannt innan jag steker något i det där köket. Hua. Jag ska shoppa rengöringsmedel och storstäda där sen.
Hur som helst, på affären insåg jag att jag är helt vilse här på andra sidan jorden. Det fanns ju fan inget kött i den vanliga lilla butiken. Bara bröd och pasta och lite mjölk och läsk och några äpplen. För att få allt man ville ha fick man gå till den lilla butiken, en grönsaksbutik och en slaktarbutik. Herrejesus, det orkade ju inte jag efter 40 timmars sömnlöshet, så jag köpte lite mackor och gick hem. Jag får storshoppa med mina vänner när jag skaffat mig såna.