Jag klickade just runt och kikade på au pairbloggar och förmedlingar och jag vill vara 18 och ta studenten och kunna åka som au pair. Varför var jag så feg när jag var 18? Jag vågade mig till Piteå. Det var ju modigt. Eller nåt.
Man får inte åka som au pair när man är 20. Då ska man vara halvvuxen och ordentlig och ta ansvar allt sånt där tråkigt. Man kan åka till Australien och plugga, men bara om man tänkt igenom det länge och noga och det är ett vettigt och ansvarsfullt beslut.

Och man ska absolut inte under några som helst omständigheter erkänna att man inte har någon aning om vad man gör och att man har extrempanik några gånger om dagen över ekonomi och stipendieansökningar och rädslor för allt som kan gå fel. Och för allt som kan gå rätt. Det är tur att jag inte har berättat för någon om det då.

Är det meningen att man bara ska vakna en morgon och veta precis vad man ska göra med sitt liv?