We're going down

Jag tänkte informera om vad jag gör när jag har tråkigt.







När jag har sett de här filmerna tills jag spyr på dem, läser jag alla bloggar jag kan hitta om folk som går på skolan. Och när jag gjort det, då händer det att jag tittar på My little pony. Det sista är inget jag är stolt över, men man behöver lite nostalgi efter så mycket drömmande.

Inte puttinuttigt, bara jävligt fel

Min nedräknare har ljugit för mig. Skitsak. Jag kom på det igår, när jag satte mig och faktiskt räknade dagarna. Nu när det börjar närma sig orkar man ju det. Det var 27 dagar då, men min nedräknare sa att det var 25. Så nu har jag bytt och pillat och fixat och nu räknar den rätt. 26 dagar kvar idag. Det är inte lång tid.

Jag fick en tips av min listberoende vän Neah om att göra listor över vilka listor som måste göras, och det ska pyssla med nu tänkte jag. Jag älskar listor. Jag älskar däremot inte att jag snart måste sätta mig och räkna ut exakt hur fattig jag kommer vara så länge jag inte har ett jobb där nere. Men jag är ju fattig här med, och av någon anledning känns det mer lockande att vara fattig någon annan stans. Det löser sig.

Jag har tatuerat mig, men det har säkert ingen missat. Här kommer en bild om någon mot förmodan skulle ha missat det:


Jag älskar den. Den är lite för Leo, lite för vänner och före detta vänner runt om i landet och internet och kärlek och vänskap och ja. Att alltid minnas.

In all the right places

35 dagar kvar. TRETTIOFEM. Sinnessjukt.

Jag har alltså lämnat Piteå för alltid. Och har en vecka kvar att jobba, sen får jag sommarlov på riktigt. I en månad, sen bär det av söderut. Och fy satan vad jag ska njuta. Det ska bli så skönt. Sen när skolan börjar i Australien ska jag vara utvilad och pepp på plugg. Jag längtar!

You can't fool the children of the revolution

Dag ett som vikarie: Jag gillar inte barn.
Dag två som vikare: Njaaa, barn är nog helt okej.
Dag tre som vikarie: Jag gillar inte alla barn, men dom i "min klass" är rätt söta.
Dag fyra som vikarie: Barn är rätt söta.
Dag fem som vikarie: Barn är onda.

Vi får väl se var mina åsikter om barn har landat om en och en halv vecka. En sak är dock säker, jag är så jävla glad att jag kom över min jagvillblilärare-impuls jag hade en gång. PJUH!

dagar kvar till avfärd
RSS 2.0